måndag 25 juli 2011

Odeladi odeladi




Som många andra barn tyckte jag väldigt mycket om Disney's Robin Hood när jag var liten. Och det var ju just Robin Hood som var den gode, den som gjorde rätt. Det tycker jag fortfarande.



Käre statsminister, hejade du på Prins John..? Var du totalt befriad från någon känsla av solidaritet redan som barn?

fredag 22 juli 2011

You can go your own way

För ett tag sedan såg jag en kommentar på facebook, och sammanhanget är egentligen oviktigt, men hon skrev i alla fall till en gemensam vän "jag blev rädd att du var en sån där arg homo som hatar heterosexualitet, typ som att vegetarianer hatar köttätare".

Det är spännande det där. Jag har stött på ganska många sådana människor, "du behöver faktiskt inte hata mig bara för att jag äter kött/är hetero/rakar benen" osv. Eh, nej.. Det gör jag inte heller, faktum är att jag inte ens nämnde dina vanor, jag motiverade bara mina egna val.

Jag tycker att denna typ av defensiva ställning är väldigt fascinerande. Varför vill man gå in och försvara sig när man inte ens har blivit attackerad? Vad är det då man egentligen försvarar sig för? Om inte attacken eller anklagelsen kommer utifrån... bör den väl komma inifrån?

söndag 17 juli 2011

I'm your Venus, I'm your fire, your desire

En sak som gör mig väldigt, väldigt lycklig är att jag har lyckats frigöra mig från normen vad gäller hår på benen och under armarna. Det har funnits tider när jag har varit en slav för hårborttagning, och det är djävligt skönt att slippa! Nu kan jag välja hur mycket eller lite hår jag vill ha på benen eller under armarna, enbart utifrån vad jag vill för tillfället. Den 13 juni hade jag nyrakade armhålor, och ben som inte sett en rakhyvel på en och en halv månad. Den 1 juli hade jag fortfarande inte rakat benen och låtit håret under armarna växa i två veckor. Idag har jag fem-dagars-stubb på benen och en-månads-behåring under armarna. Jag har känt mig bekväm i alla kombinationer och i och med det känner jag mig väldigt fri.

Tyvärr finns det väldigt många som fortfarande är hårborttagningens slavar, för vilka det hela är väldigt ångestladdat och som känner enorm press på att alltid vara lena och hårfria. Allt detta för att de föddes utan kuk (det finns säkert en del män som också lider av det, men jag vågar påstå att majoriteten är kvinnor).

Det finns också de som avlägsnar nämnda hårväxt varje dag och trivs med det, tycker det är himla snyggt med helt släta ben och armhålor och kanske även tycker om att utföra hårborttagningen, ser det som en del i att pyssla om sig själva?

Det finns varken rätt eller fel när det kommer till kroppsbehåring och borttagning av sådan. Det jag vill ha sagt i frågan är att alla bör göra ett medvetet val. Ställ dig själv följande frågor:

Vill jag raka benen/armhålorna?
Om svaret på denna fråga är nej, så är det bara att strunta i det.
För vems skull vill jag raka benen/armhålorna?
Du behöver aldrig göra något sådant för att tillfredsställa någon annan. Folk i din omgivning har inte med saken att göra, inte ens din pojk-/flickvän har rätt att anmärka på det. Om du levde i celibat och bodde i ett land där klimatet aldrig tillät shorts och linnen, skulle du fortfarande göra det?
Varför?
Om du vill raka benen/armhålorna, fråga dig själv varför. Vissa skulle svara att det är ohygieniskt att inte göra det, men bara på kvinnor. Behöver jag ens bryta ner det argumentet? Andra tycker att det är snyggt och visst kan det vara snyggt.. men varför tycker vi att det är snyggt? Troligen för att normen säger åt oss att det är det, och så kan det väl få vara, så länge vi är medvetna om att det är så. Om ingen i hela världen hade avlägsnat viss hårväxt, hade du då en dag plötsligt slagits av tanken att det vore snyggt om alla kvinnor började göra det..?


Kom ihåg att det här är ditt val och ingen har rätt att ifrågasätta det eller nedvärdera dig på grund av det. Och som du förstår gäller även vice versa, du har ingen rätt att ifrågasätta den som väljer annorlunda än du.

Anything you can do, I can do better

Okej, ett svenskt VM-brons i fotboll! Sitter ju fint! Men hallå, vad håller jag på med? Här sitter jag och skriver fotboll, som om det var riktig fotboll jag pratade om, när jag i själva verket syftar på damfotboll!

När folket började spela fotboll antar jag att det bara var män som spelade och när kvinnor sedan så småningom också började spela så benämndes detta som damfotboll, medan herrfotboll fortsatte kallas enbart fotboll.

På den tiden rådde nog en annan syn på män och kvinnor, men idag, år 2011, när damlandslaget tar brons och herrlandslaget inte ens spelar i VM, är det då inte dags att jämställa benämningarna, antingen genom att kalla det damfotboll och herrfotboll, eller varför inte bara fotboll? Tycker du om själva sporten bör du skita i vem som spelar. Både män och kvinnor bjuder på bra fotboll. Bevisligen.Bild från sydsvenskan.se