Goodbye may seem forever

And it is. I alla fall när det gäller farvälet som Doris idag tog av Lärarnas Riksförbund.

"Hej, jag heter Doris Stålblod. Härmed begär jag utträde ur förbundet.
Ni skriver att ni gärna vill veta anledningen till varför man vill gå ur, och det vill jag för att ni är ett bakåtsträvande förbund med en förlegad kunskapssyn. Jag gick med hösten 2009 och har sedan början varit mycket missnöjd och rentav blivit provocerad av allt material jag fått. Droppen blev reportaget i Skolvärlden där Bingo Rimér (av alla människor, en snuskfotograf!) får lyfta sina åsikter kring hur skolan bör vara. Ett reportage med en person som inte ens är verksam på området, som inte ens har barn som börjat skolan. Jag förstår inte hur man ens motiverar ett sådant reportage. Tack för mig."

Nu är jag ju fortfarande student och behöver väl inte vara med i något fack alls, men jag gick med i både LR och Lärarförbundet när jag började studera, det kostade sammanlagt 125 kronor för hela studietiden. Lärarförbundet kommer jag fortsätta vara med i tills jag tar examen och verkligen behöver ett fack. Då blir det SAC och inget Björklundsrövslickande skit.

Jingle all the way

Idag läser jag en artikel i Sydsvenskan, skriven av Patrik Lindenfors, som är forskare i evolutionsbiologi, och Christer Sturmark, som är ordförande i Humanisterna.

Artikeln handlar om julen och hur kristen den egentligen är. Skribenterna har hämtat följande information ut Katolska encyklopedin:

Vi vet inte när Jesus föddes. Det äldsta kända firandet av Jesu födelsedag ägde rum den 20 maj. Andra datum då hans födelse firats är 19 april, 20 april, 28 mars, 6 januari, 10 januari.

I Rom firades Saturnaliafestivalen sent i december och den 25 december fanns en festival som hette Natalis Invicti - den obesegrades födelsedag. Det var ju en festival som passade Jesus, tyckte några, för han var ju obesegrad! Så därför flyttade de kristna makthavarna firandet till den 25 december, 300 år efter Jesu död.

Så att eh... Ska vi ta en liten titt på vad utbildningsministern säger om detta? Jag citerar helt enkelt från artikeln:

Utbildningsminister Jan Björklund (FP) utropade till exempel i en intervju förra året att skolbarn ska lära sig på djupet varför man firar jul, och ville med det argumentet försvara de kristna inslagens plats i skolan.

I år har Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund skrivit i en debattartikel att ”om inte också det har gått någon tjänsteman på skolverket förbi, så firar vi jul därför att Jesus föddes i ett stall för 2 000 år sedan”.

Vill man fira en kristen jul så ska man få göra det. Vill man fira jul fri från religion ska man få göra det. Vill man inte fira jul så slipper man det. Större än så behöver det inte vara.

Majoriteten av skolorna i Sverige firar jul och det tycker jag inte är något problem. Däremot tycker jag inte det är rätt att skolan firar en kristen jul. Det finns många elever som inte är kristna, som är ateister eller räknar sig till en annan religion. Genom att lyfta fram kristendomen visar skolan på att det är "rätt" religion, och det tycker jag inte skolan har med att göra.

Som sagt har jag ingenting emot att skolan firar jul med sina elever. Jag firar själv en religionsfri jul, och jag ser inget hinder för att skolan ska göra det också. Finns det sedan elever som vill fira en kristen jul så kan de göra det hemma, och de som inte vill fira jul alls gör inte det hemma.

Skolan ska ju ändå vara till för alla, och det är den inte om den tar religiös ställning.

Det luktar rök

När jag ser rasistiska affischer på stan brukar jag censurera dem genom att ta upp en spritpenna och helt enkelt måla över så att det blir helt svart istället. Jag blir provocerad av sådana affischer och eftersom det finns många som kan ta illa upp rent personligt så kan jag inte med gott samvete bara låta dem sitta kvar helt ocensurerade.


Det finns en man som bor och verkar i Malmö. Han är väldigt flitig och affischerar nog minst en gång i veckan. De flesta av hans affischer är rasistiska, nazistiska, nationalistiska osv. I januari påbörjas rättegången mot honom. Han blir, för andra gången, åtalad för hets mot folkgrupp efter att ha satt upp affischer med en bild på en svart man i kedjor och texten "Vår negerslav är bortsprungen", liknande lappar som folk kan sätta upp när deras katt sprungit bort. Första gången han blev åtalad för hets mot folkgrupp hade han satt en Zyklon B-burk utanför en synagoga i Stockholm.


När jag var på väg hem från skolan idag såg jag honom, han var ute och affischerade vid Folkets Park. Några timmar tidigare, när jag var på väg till skolan, målade jag över tre av hans affischer på Amiralsgatan. Tre minuter senare blev jag stoppad av polisen. Jag sa att det var rasistiska affischer jag hade målat över och de sa att de förstod men att det jag gjorde ändå ligger i gråzonen för skadegörelse. "Om någon sprayar ett hakkors på väggen så får du ju ändå inte spraya över det", sa de. Jag påpekade att det ju är stor skillnad på att spraya på en vägg eller att måla över en affisch som redan är uppklistrad. Det höll de motvilligt med om, men ville ändå höja ett varningens finger, som de uttryckte det.


Vi har alltså en snubbe som fortsätter sätta upp rasistiska affischer trots att han står inför åtal för hets mot folkgrupp, och vi har en tjej som censurerar hans affischer. Kändes det som de gav sig på rätt person? Och om det var själva skadegörelsen som var grejen så är väl tapetklistret som affischerna satts upp med mer skadegörelse än spritpennan som användes på affischerna?


Det slutade i alla fall med att de släppte iväg mig med en varning. "För den här gången". Tack polisen, det var snällt att ni lät mig gå trots att jag är säker på att det inte fanns något viktigare att göra än att höja ett varningens finger mot en antirasist.

Exercises, exercises, do it in the morning, do it in the morning

Nu har det gått någon vecka sedan heil-bilden dök upp i en massa tidningar och alla pratade om MUF:arna, så det är väl inte lika intressant längre men jag tänker ändå skriva något litet om det.

Konflikten ligger alltså i att två personer från MUF har stått framför en tysk flagga och heilat, någon har fotat och en av dem som är med på bilden har lagt ut den på sin blogg. Folk har såklart reagerat, en massa tidningar har skrivit om det och tjejen som lade ut bilden ska nu åtalas. Att det bara är hon som blir åtalad, och inte den andre som förekommer på bilden, beror på att det var hon som lade ut den på internet.

Så. Det finns två aspekter som jag vill ta upp utifrån det här.

1. Jag har läst tjejens blogg sedan jag fick reda på händelsen och jag tror absolut inte att hon är nazist och jag tror inte att hon är rasist (däremot verkar hon ha ett vidrigt förakt för arbetarklassen). Så varför står hon och heilar framför en tysk flagga? "Alltså, det var ett skäääääämt", brukar folk argumentera när de blir ertappade med sådant här. Den här tjejen har även sagt typ "det kunde lika gärna varit morgongympa, då sträcker man ju armarna åt alla håll". Det har hon fått äta upp, och det är ju skönt. Varför kommer folk alltid med så korkade argument när de anklagas för hets mot folkgrupp? Bara fatta att det inte är okej och skit i det! Bara låt bli! Att stå och heila... Allvarligt, har ni gått i skolan? Hört om andra världskriget? Hitler? 6 000 000 döda judar? Väldigt många döda? I hate to break it to you, men många människor tar illa upp om någon skämtar om det här! Så varför ska du hävda din rätt att få heila på skämt? Varför hävdar folk sin rätt att säga 'neger'? "Det betyder ju bara svart!", säger de. Ja, och svastikan var en symbol för solen. Du kanske tror att neger bara betyder svart, men för många svarta är det enbart en påminnelse om slaveriet. "Men jag är ju ingen slavdrivare". Nej, så skit i att säga neger! Varför är det här så svårt?
2. Människor har helt olika humor och så får det väl vara. De här två ungdomarna tycker det är roligt att heila. Då föreslår jag att de gör det i ett rum där ingen som kan ta illa upp kan se dem, låter bli att fota och låter bli att berätta för folk att det är vad de håller på med om kvällarna. Så kan de ju få skratta sig fördärvade åt sitt lilla skämt. Man måste ju förstå var gränsen går. Om din humor innefattar hets mot folkgrupp; publicera inte den på nätet, tryck inte upp affischer. Håll den helt enkelt långt ifrån dem som kan ta illa vid sig. Varför är det här så svårt?

Medlemmar ur SD har förstås reagerat. Ungefär såhär: "uuh, i Sverige blir man åtalad för hets mot folkgrupp bara man har ett svenskt efternamn. I Sverige tål invandrarna och pk-vänstern ingenting". Nope, we sure don't. Heja! Och nu ska både Chania Lundgren och Dan Park åtalas. Bra! För det ni gör är inte okej.

Och Chania, vad gäller arbetarklassen så kan du ju göra en lista över saker du tar för givna och aldrig skulle klara dig utan (som ditt hus eller så) och sedan fundera på vem fan det är som har gjort dem.

Det är synd om dem som inte fyller kvoten

Läser idag i Sydsvenskan att ca hälften av eleverna i klass 9 på Järnåkraskolan bestämde sig för att strejka i fredags. De tycker att lärarna är för dåliga på att samordna de läxor och prov de planerar för eleverna. Följden blir förstås att eleverna får väldigt mycket att göra, även om det egentligen inte är mängden arbete som är problemet.

För det första blir jag glad att eleverna valde att ta tag i problemet och det genom att lägga fram förslag på annat upplägg och strejka. För det andra blir jag ledsen över att inte samtliga elever valde att delta i strejken. För det tredje blir jag upprörd över de krav som ställs på lärare idag (från Skolverket, alltså). Jag tror att det är en väldigt stor anledning till att det blir såhär, att lärarna helt enkelt känner sig stressade. Och det här skulle jag kunna skriva om i en halv evighet, men inte idag.

Nej, istället riktar jag in mig på vad som skrivs i kommentarerna. De flesta kommentatorerna tycker att eleverna gör rätt i att stå på sig och att rektorn, som har blivit intervjuad inför artikeln, har en bra inställning. Så kommer det en kommentar som lyder "Om du tycker det är jobbigt att gå i skolan så kommer du få en chock när du börjar jobba!".

Helt rätt. Det kommer bli en chock när du börjar jobba (antar jag, jag har aldrig jobbat heltid, jag gick direkt från gymnasiet till högskolan och det var en tillräcklig chock). Och det är ju ett enormt problem. Niondeklassare känner sig sjukt stressade, och värre ska det bli.

Lösningen kan ju inte gärna vara att bara get used to it redan som femtonåring. Det måste ju snarare vara att sätta ner foten så fort du känner av att det blir för mycket.

Och har du redan missat det tillfället, första gången du kände dig för stressad, så är det fortfarande inte för sent, det blir det aldrig. Vi är inte födda att ta en massa skit.

Inga rasister på våra gator

Igår ville SDU genomföra en demonstration i Malmö. Och... ja, genomfördes gjorde den väl. SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand har sagt till tidningen Skånskan att han är nöjd. "Kan vi göra det i Malmö så kan vi göra det var som helst".

Låt mig definiera vad det innebär att de "kunde göra det i Malmö".

Hela Stortorget var avspärrat. Likaså gågatan och Gustav Adolfs torg. I en enorm inhägnad stod ett hundratal SDU:are, på betryggande avstånd från ett tusental motdemonstranter. Förutom avståndet behövdes även minst dubbelt så många poliser som SDU:are. Det krävs för att de ska "kunna göra det i Malmö". Vidare innebär det att de fick halvera sträckan de skulle gå. Från början hade de tänkt tåga från Stortorget till Triangeln. I

stället gick de från Stortorget till Gustav Adolfs torg. Ett hundratal meter. Hela gatan de gick på var utrymd och de gick således ensamma, omringade av poliser. Under tystnad. Det tog en timme innan de kunde genomföra sin lilla promenad, eftersom motdemonstranterna var så många. Väl tillbaka på Stortorget stängdes motdemonstranterna ute med hjälp av pepparspray, batonger och galopperande hästar. Slutligen släpptes de in (dock fortfarande utanför kravallstaketen förstås) ca tio åt gången. SDU:s talare kunde knappt göra sig hörda, trots det stora avståndet mellan SDU och motdemonstranterna och trots en ordentlig ljudanläggning. Inga journalister kan rapportera var talarna sa, trots att de befann sig innanför avspärrningarna. Det är detta Kasselstrand menar när han säger att de "kan göra det i Malmö".

Totalt antal poliser? Minst tvåhundra. Om det är inkl

usive eller exklusive de poliser som flögs ner från Stockholm och Göteborg enbart för det här är oklart. Olika källor hävdar olika siffror men ingen går under 200 och ingen går över 450. 1,5 miljoner kostade polisinsatsen som behövdes för att SDU skulle "kunna göra det i Malmö".

Exakta siffror är svåra att få bekräftade. Enligt Motkraft var det ca 130 SDU:are, ca 450 poliser (200 från Malmö, 160 från Stockholm och 70 från Göteborg) och ca 2000 motdemonstranter.

Så... ja, demonstrationen genomfördes. Om de "ka

n göra det i Malmö"? Så skulle jag absolut inte vilja kalla det.

Källor:

Filmklipp

Ljudklipp
http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1561555/Notan-for-polisinsatsen-15-miljoner.html

http://motkraft.net/2011/10/15/stoppa-sdsdu-i-malmo-den-15-oktober-liveuppdatering/

http://www.skanskan.se/article/20111015/NYHETER/710159931/1162/-/hundratalet-sduare-deltog

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1561468/Musikprotest-i-Malmos-butiker-12-gripna---de-storre-braken-uteblev.html

http://www.sydsvenskan.se/malmo/article1561349/Malmotorg-avstangda-infor-demonstration.html

Många SDU:are väljer att plocka lite martyrpoäng och menar på att motdemonstranterna agerade odemokratiskt. Låt mig påminna om att demokrati inte handlar om att gå oemotsagd. Att hålla tyst blir att hålla med, och vi håller inte med. De åberopar yttrandefriheten. Well, so do we. Vi vill inte ha några rasister på våra gator, och det här var det bästa sättet att visa det på. Vi känner så fruktansvärt starkt inför det här och vår motreaktion måste vara enormt kraftfull. Det hade den inte kunnat bli på något annat sätt.

Vissa kommer att argumentera mot oss genom att säga att vi

behandlade SDU på samma sätt som de behandlar invandrare, och att vi då kastar sten i glashus. Det stämmer förstås inte. Sverigedemokrater är emot folk som är invandrare. Vi är emot folk som är rasister. man måste vara beredd att ställas till svars för sina åsikter, till skillnad från vilken identitet man föds till.

Jag vill belysa det faktum att massmediernas bilder skildrar händelsen på sitt eget vis. Bilderna på motdemonstranter visar mestadels personer som brottats ner av poliser eller maskerade människor. Ett trettiotal omhändertogs av polisen, 30 av 2000. Vissa maskerade sig, men först när polisen använde pepparspray och både polisen och SDU fi

lmade motdemonstranterna (syftet är oklart).

Bild från Sydsvenskan.

I need my medicine to make me feel good again

Idag var jag inne på apoteket Doc Morris, ett av de privata apoteken. Ett tiopack kondomer och en burk kosttillskott för vegetarianer, 160 kronor.

När jag hade betalat och fick kvittot så fick jag även en värdecheck. På apoteket. Nästa gång jag handlar får jag en ask halstabletter på köpet.

Försäljningsknep! På apoteket! Stället som bara precis ska finnas tillgängligt och bra när jag är sjuk och behöver medicin! De försöker få mig att handla mer hos dem!

Ärligt talat, det kan ju inte få vara så. Apoteken kan ju inte få vara vinstdrivna. Deras enda intresse ska vara att hjälpa oss få rätt medicin när vi behöver det, och that's it. Saker som vi är så beroende av, som sjukvård och kollektivtrafik exempelvis, får inte privatiseras!

Jag blir mörkrädd när jag tänker på ett privatiserat systembolag... "Tag tre vinflaskor, betala för två". Hu.

Just sayin'...

They call it stormy Monday, but Tuesday's just as bad

Igår kväll publicerades en artikel med rubriken "FP: Kräv motprestation för socialbidrag". Alltså, ännu en känga från regeringens håll, riktad mot alla de lata djävlar som sitter hemma på sina feta rumpor och bara rullar tummarna medan pengarna helt bekvämt bara tickar in på kontot.

Förutom att det ju inte är riktigt så det funkar. För det första är ju inte socialbidraget särskilt högt och för det andra tror jag att man får leta djävligt noga för att hitta en socialbidragstagare som är nöjd med sin ekonomiska situation.

Nu tycker alltså FP att socialbidragstagare ska börja jobba (well, duh!). Det första felet i FP:s förslag är att socialbidragstagarna inte ska sluta få socialbidrag när de nu börjar jobba. Nej, de ska se socialbidraget som sin lön. Fast... Det är ju en fördjävla dålig lön. Varför ska de jobba utan skälig, marknadsmässig lön?

Det andra felet är att det rör sig om jobb såsom parkarbete och liknande. Och ärligt talat... Istället för att skaka fram skitjobb ur rockärmen, känns det inte mer konstruktivt att undersöka varför det inte finns några jobb?

Är det till exempel så att man kan pumpa in lite mer pengar i skolan och sjukvården?

Är det till exempel så att en hel del storföretag har arbetsuppgifter som räcker till dubbelt så många anställda, men vill ha färre arbetare att betala lön till, så att de högt uppsatta kan ta ut en stor bonus?

Själv trodde jag i alla fall inte att slaveri var tillåtet.

We don't need no education

Jag fick en ganska spännande kommentar på mitt senaste inlägg. Någon som jag inte känner hade skrivit att han var förvånad över att han hade hittat en kommunist som kunde stava (undertecknad, antar jag). Nu delar jag visserligen inte uppfattningen att kommunister inte kan stava men jag måste ju ändå fundera vidare kommentaren.

Det som antyds är, för mig, att kommunister och vänsterfolk oftast inte är lika välutbildade som borgarna. I det verkliga livet vill jag inte generalisera så, men i det här inlägget låtsas vi att det är så: borgerliga väljare har uteslutande högre utbildning än kommunister.

Om man skaffar sig en hög utbildning kan det, med ganska stor sannolikhet, leda till att man får ett högavlönat jobb. Får man hem en fet lönecheck varje månad kan man säkert ledas till att tänka att det vore skönt att inte betala någon skatt. "Varför ska jag betala in skatt som andra sedan kan ta del av? It's every man for himself och eftersom jag tjänar så bra så har jag råd att betala för allt jag behöver". Jag anser att man glömmer två väldigt viktiga saker om man tänker så:

1. Lite extra pengar i plånboken varje månad räcker inte så långt om ingenting kan vara det minsta skattefinansierat. Då får du plötsligt betala fruktansvärt mycket mer för ett besök hos tandläkaren.

2. Det finns fler människor än du.

Och någon som är lågavlönad har en större förståelse för hur det är att vara fattig och behöva hjälp från staten, och vet hur fruktansvärt jobbigt det blir om man blir sjuk. Då kan man tycka att det låter väldigt solidariskt att vi alla lägger vad vi kan i en gemensam pott som sedan fördelas efter behov.

Som sagt: en grov generalisering och en grov förenkling. Jag tror att det fungerar såhär i vissa fall, men inte i alla. Jag känner en hel del människor med flera års högskolestudier, med medel- eller hög lön, som röstar rött.

Det är också spännande att vi har så olika lön. Hur mycket skiljer det egentligen mellan en sjuksköterskas lön och en läkares? "Men åh", skulle ni kunna säga, "läkaren har ju högre utbildniiiing, läkaren kan ju själv göra det som sjuksköterskan gööööör." Men, säger jag då, det är ju sjuksköterskan som gör det. Om läkaren skulle behöva göra det själv skulle det bli väldigt mycket mer jobb. På så vis är de ju beroende av varandra.

Eller städaren som gör rent på VD:ns kontor. VD:n är väl fullt kapabel att städa själv. Men det är städaren som gör det. På så vis är de ju beroende av varandra.

Grejen är att vi alla är en del i den stora mekanismen, oavsett vad vi gör. Glöm aldrig det. Du skulle inte fungera utan de andra. De andra skulle inte fungera utan dig.

"Kommunismen lever vidare"

Igår satt jag vid Sydsvenskans hemsida och på listan över "mest läst just nu" fann jag en artikel med titeln Kommunismen lever kvar. Ooh, tänkte jag och klickade mig in på den.

Artikeln i fråga är skriven av EU-minister Birgitta Ohlsson, Folkpartiet. När jag först såg rubriken tänkte jag att den hade skrivits i samma anda som PUNX NOT DEAD sprayas vid tågrälsen, men riktigt så var inte fallet. Birgitta Ohlsson tycker nämligen att det är fruktansvärt att så många fortfarande lever under kommunismens förtryck och att så många, varje dag, kämpar för att komma ur diktaturens grepp. Vänta lite, tänkte jag. Ska hon inte skilja på de två begreppen?

Det skulle hon inte, så jag får väl hjälpa henne med det.

Kommunism betyder gemensam och det är precis vad den står för, att vi gemensamt ska äga produktionsmedlen i vårt samhälle och att resultaten ska fördelas jämnt åt alla. Visst låter det ganska trevligt? Att vi skulle leva som ett totalt enat folk, ta hand om den svage och vara mer ekonomiskt jämlika (välkommen till klasshatmånad). Det är ganska enkelt.

Diktatur däremot är när en person eller en liten (icke av folket framröstad) grupp styr. Invånarna har ingen som helst makt. Detta är också ganska enkelt.

Kära EU-minister Birgitta Ohlsson, Folkpartiet, vilken av dessa två är det egentligen som står för förtycket? Vilken av dem är det egentligen som mördar människor och framför allt, tycker du verkligen att du kan använda dem som synonymer?

Nej. Försök igen.

London calling to the underworld

Klasshatmånad. Och det finns så mycket att uttala sig om. Jag menar, kravallerna kring London? Och alla andra problem i världen, som har pågått hur länge som helst, sedan långt innan jag ens föddes.

Men klasshatmånad eller ej, jag kan inte formulera mig. För att jag har svårt att greppa det. Och för att jag inte lever där.

Blondinbella

Sitter här och försöker komma ikapp lite efter att ha varit relativt avskärmad i en hel vecka. Stöter såklart på någonting som gör mig väldigt upprörd. Here goes.

Blondinbella, känd bloggerska, fick för ett tag sedan hem ett brev på posten. Personen som skrivit det skrev, i stora drag, att han skulle knulla henne utan kondom och om hon vägrade så skulle han stycka henne. Hela brevet kan ni läsa här.

Så, Isabella gör en polisanmälan. Och det som gör mig upprörd är uttalandet från polisen, angående Isabellas ärende. Han/hon tycker nämligen att unga bloggerskor bör ta sig en rejäl funderare innan de exponerar sig själva i sociala medier. Underförstått: skyll dig själv.

Jag tänker inte gå in på olika sätt att exponera sig eller vad som antyds i uttalandet, den här typen av ofredande är inget man ska skylla sig själv för.

Det finns mängder av offentliga personer, utöver alla bloggare i världen. Politiker, skådespelare, artister och så vidare. De både exponeras och exponerar sig i media och många av dem har blivit utsatta för mordhot, sexuella trakasserier och annat otrevligt. Ska de också skylla sig själva? Ta en ordentlig funderare? "Jag kanske inte ska satsa på att förändra landet/leva ut min dröm som sångerska.. Det kan ju trigga någon till att vilja döda eller våldta mig.."

Och icke att förglömma alla de "vanliga" människorna som råkar ut för samma saker! Ska de också skylla sig själva? Ja, de borde absolut ta sig en funderare innan de... vadå?

Den här typen av ofredande måste sluta skyllas på offren! Det är år 2011, har vi inte kommit längre än "hon kanske inte skulle haft så kort kjol då.."?

I'm singing in the rain

Idag gick jag till biblioteket för att lämna tillbaka två böcker. Fast först skulle jag till centralen och posta brev. När jag gick från centralen började det spöregna. Lyckligtvis hade jag varit förutseende nog att packa ner en hoodtröja i väskan, så jag slapp gå i bara T-shirt.

Det är en bit att gå från centralen till biblioteket och det går inga bussar från biblioteket hem till mig så när jag hade lämnat böckerna bestämde jag mig för att ta mig hem till fots. Grejen var bara att det regnade mer och mer hela tiden. Hoodtröjan var förvisso jättebra att ha, men den är inte vattentät. Inte heller mina Converse-skor. Eller något annat av mina plagg. Så jag blev genomblöt på den halvtimmen det tog mig att gå hem.

Lyckligtvis gjorde det mig inte så mycket. Faktum är att jag tog det lika bra som vår storsinte kung. Han tog det med ro, liksom! Shit.

Är ni lite förvirrade angående kungareferensen så kan ni läsa här.

Come into my world

I staden jag kommer ifrån, Helsingborg, är det ganska tydligt var gränserna för fina och fattiga bostadsområden går.

På Tågaborg ligger många stora, ljusa och väldigt fräscha lägenheter och såvitt jag förstår finns där fler bostadsrätter än i vissa andra bostadsområden. Över lag är Tågaborg väldigt fint och välskött (tråkigt bara att många av hundägarna inte riktigt sänker sig till att plocka upp sina hundars bajs, någon måtta får det ju ändå vara!), bussarna går bra och under det 1,5 året jag bodde där med min mamma och hennes sambo kände jag mig inte otrygg utomhus på Tågaborg.

En av motvikterna är ju Söder/Eneborg/Högaborg (men fr.o.m. nu skriver jag bara Söder). Lägenheterna här är i regel lite mer slitna och mörka. Men så kostar de ju mindre också. På Söder finns det inte lika mycket luft som på exempelvis Tågaborg, utan man har staplat höghusen tätt intill varandra för att få plats med så många lägenheter som möjligt, och det är ju förstås bra men det bidrar också till att stadsdelen känns ganska trång och stänger ute omvärlden. Det, i kombination med att det är här många socialfall placeras, bidrar till att man lätt känner sig otrygg där, eller så kände i alla fall jag under det 1,5 året jag bodde där.


Sedan snart ett år tillbaka bor jag i Malmö (ja, jag vet att jag är en förrädare. Jag hejar till och med på MFF ibland när jag får en släng av fotbollsintresse) och jag har inte riktigt lärt mig vem som bor var här. Men det finns ju ändå paralleller att dra!

Lilla torg. Lilla, lilla torg. Jag hänger inte där särskilt ofta och det är ett väldigt medvetet val. Jag finner tyvärr inget bättre ord att beskriva det som är snobbigt. Det är snobbigt i vilken mat som serveras (och vad den kostar), hur man bör klä sig för att passa in. Jag kollade runt lite på Internet för att se hur Lilla torg låg till klasstillhörighet förr i tiden, men jag hittade egentligen inte mer än att borgarfruar och tjänstepigor gick hit och handlade hushållsvaror efter 1590-talet.

Så, vad skulle en motvikt vara? Jag får väl säga Möllan. För inte särskilt länge sedan var Möllan ett fattigt arbetarklassområde, men det kan man ju inte kalla det för längre, även om jag antar att en del av mentaliteten lever kvar. Dock tycker jag att Möllan bjuder på mycket större mångfald än exempelvis Lilla torg, vad gäller människor (och deras utseende, klädstil, etnicitet), pubar/restauranger och livsmedelsaffärer. Det bidrar till att i alla fall jag upplever Möllan som en väldigt tillåtande plats.

Fast så måste jag ju ändå ställa frågan... Hur blir en kostymnisse bemött på Möllan?


Det är ju spännande, det där. Vem bestämmer vilket läge som är bra? "Här är ett bra läge, här bygger vi fina lägenheter som vi kan ta mycket betalt för, och så ser vi till att starta lite snofsiga restauranger, barer och klubbar runt omkring". Och eftersom vi alla har olika mycket i lön (tyvärr) så är det bara de med högst lön som kan bo i de fina områdena och vice versa och voilà! Segregation.

Klasskillnader och klass över huvud taget blir väldigt tydligt när vi delas upp i bostadsområden. Vi kan inte bo ihop, vi kan inte hänga på samma ställen, vi kan inte leva ihop. Vi mot dem. Vi delar upp oss, eller delas upp, som om vi inte alla vore människor. Som om vi inte alla skulle kunna gå ihop och slåss inte mot varandra, utan för varandra. Åh eller vänta.. Om vi alla kunde gå ihop.. Då skulle det ju inte finnas någon att slåss mot.

Klasshat

Augusti månad går under temat klasshat. Klasshat är i och för sig någonting jag ägnar mig åt dagligen och nu ska tankarna publiceras och ventileras.

Kanske kan vissa läsa "klasshat" som att jag tänker sitta och blogga om hur äcklig överklassen är eller dylikt, men så är inte fallet. Jag hatar inte överklassen, jag hatar att vi har ett klassamhälle, och det är det klasshat handlar om.

Lasse har skrivit en grundligare introduktion.

Odeladi odeladi

Som många andra barn tyckte jag väldigt mycket om Disney's Robin Hood när jag var liten. Och det var ju just Robin Hood som var den gode, den som gjorde rätt. Det tycker jag fortfarande.



Käre statsminister, hejade du på Prins John..? Var du totalt befriad från någon känsla av solidaritet redan som barn?

You can go your own way

För ett tag sedan såg jag en kommentar på facebook, och sammanhanget är egentligen oviktigt, men hon skrev i alla fall till en gemensam vän "jag blev rädd att du var en sån där arg homo som hatar heterosexualitet, typ som att vegetarianer hatar köttätare".

Det är spännande det där. Jag har stött på ganska många sådana människor, "du behöver faktiskt inte hata mig bara för att jag äter kött/är hetero/rakar benen" osv. Eh, nej.. Det gör jag inte heller, faktum är att jag inte ens nämnde dina vanor, jag motiverade bara mina egna val.

Jag tycker att denna typ av defensiva ställning är väldigt fascinerande. Varför vill man gå in och försvara sig när man inte ens har blivit attackerad? Vad är det då man egentligen försvarar sig för? Om inte attacken eller anklagelsen kommer utifrån... bör den väl komma inifrån?

I'm your Venus, I'm your fire, your desire

En sak som gör mig väldigt, väldigt lycklig är att jag har lyckats frigöra mig från normen vad gäller hår på benen och under armarna. Det har funnits tider när jag har varit en slav för hårborttagning, och det är djävligt skönt att slippa! Nu kan jag välja hur mycket eller lite hår jag vill ha på benen eller under armarna, enbart utifrån vad jag vill för tillfället. Den 13 juni hade jag nyrakade armhålor, och ben som inte sett en rakhyvel på en och en halv månad. Den 1 juli hade jag fortfarande inte rakat benen och låtit håret under armarna växa i två veckor. Idag har jag fem-dagars-stubb på benen och en-månads-behåring under armarna. Jag har känt mig bekväm i alla kombinationer och i och med det känner jag mig väldigt fri.

Tyvärr finns det väldigt många som fortfarande är hårborttagningens slavar, för vilka det hela är väldigt ångestladdat och som känner enorm press på att alltid vara lena och hårfria. Allt detta för att de föddes utan kuk (det finns säkert en del män som också lider av det, men jag vågar påstå att majoriteten är kvinnor).

Det finns också de som avlägsnar nämnda hårväxt varje dag och trivs med det, tycker det är himla snyggt med helt släta ben och armhålor och kanske även tycker om att utföra hårborttagningen, ser det som en del i att pyssla om sig själva?

Det finns varken rätt eller fel när det kommer till kroppsbehåring och borttagning av sådan. Det jag vill ha sagt i frågan är att alla bör göra ett medvetet val. Ställ dig själv följande frågor:

Vill jag raka benen/armhålorna?
Om svaret på denna fråga är nej, så är det bara att strunta i det.
För vems skull vill jag raka benen/armhålorna?
Du behöver aldrig göra något sådant för att tillfredsställa någon annan. Folk i din omgivning har inte med saken att göra, inte ens din pojk-/flickvän har rätt att anmärka på det. Om du levde i celibat och bodde i ett land där klimatet aldrig tillät shorts och linnen, skulle du fortfarande göra det?
Varför?
Om du vill raka benen/armhålorna, fråga dig själv varför. Vissa skulle svara att det är ohygieniskt att inte göra det, men bara på kvinnor. Behöver jag ens bryta ner det argumentet? Andra tycker att det är snyggt och visst kan det vara snyggt.. men varför tycker vi att det är snyggt? Troligen för att normen säger åt oss att det är det, och så kan det väl få vara, så länge vi är medvetna om att det är så. Om ingen i hela världen hade avlägsnat viss hårväxt, hade du då en dag plötsligt slagits av tanken att det vore snyggt om alla kvinnor började göra det..?


Kom ihåg att det här är ditt val och ingen har rätt att ifrågasätta det eller nedvärdera dig på grund av det. Och som du förstår gäller även vice versa, du har ingen rätt att ifrågasätta den som väljer annorlunda än du.

Anything you can do, I can do better

Okej, ett svenskt VM-brons i fotboll! Sitter ju fint! Men hallå, vad håller jag på med? Här sitter jag och skriver fotboll, som om det var riktig fotboll jag pratade om, när jag i själva verket syftar på damfotboll!

När folket började spela fotboll antar jag att det bara var män som spelade och när kvinnor sedan så småningom också började spela så benämndes detta som damfotboll, medan herrfotboll fortsatte kallas enbart fotboll.

På den tiden rådde nog en annan syn på män och kvinnor, men idag, år 2011, när damlandslaget tar brons och herrlandslaget inte ens spelar i VM, är det då inte dags att jämställa benämningarna, antingen genom att kalla det damfotboll och herrfotboll, eller varför inte bara fotboll? Tycker du om själva sporten bör du skita i vem som spelar. Både män och kvinnor bjuder på bra fotboll. Bevisligen.Bild från sydsvenskan.se

Mu

http://www.expressen.se/nyheter/1.2481572/har-opereras-smaflickor-om-till-pojkar

"- Den här operationen kan göra så att barnen när de växer upp slipper psykologiska problem som orsakas av att de inte vet vilket kön de tillhör"

Ja, tänk vad hemskt det vore att inte veta vilket kön man tillhör. Om man inte vet ifall en är man eller kvinna, hur ska man då veta hur en ska bete sig, vilka intressen en bör ha eller vilka kläder en bör använda.

Det finns vissa föreställningar kring hur en man är och hur en kvinna är. Jag tror att det är dessa föreställningar som gör att vissa personer känner sig fångade i fel kropp. Är du född med kuk men inte kan uppfylla de sociala kraven för att vara en man så kan det hända att du känner dig fångad i fel kropp, och vice versa.

Hela poängen är väl att du ska kunna vara precis vem som helst och precis hur som helst, oavsett vilka yttre och inre könsorgan du har? Föreställningarna kring män och kvinnor kan inte rådas bot på genom att operera små barn. Det är inte ett fysiskt problem, utan ett socialt.

Det finns ett japansk uttryck: mu. Enkelt översatt skulle en väl kunna säga att det betyder "varken eller". Är du man eller kvinna? Mu. Varför välja?

Should I be quiet just because I'm a woman?

I gårdagens Metro (hittar tyvärr inte artikeln) kunde man läsa om en femtonårig pojke som tafsat på sin rektor under skolavslutningen, han hade helt enkelt tagit henne på rumpan. Rektorn har nu anmält pojken för sexuella trakasserier och tänker driva ärendet vidare så långt det går.


Den femtonåriga pojken och hans mamma är båda mycket upprörda över det faktum att rektorn tar så allvarligt på det. De ser det båda som ett bus, om än ett dumt sådant, pojken har bett om ursäkt och mamma "förstår inte varför rektorn inte kan nöja sig med en ursäkt". Jag tolkar det som att de menar på att pojken är ju bara femton, ung och dum med andra ord, och därför borde komma undan med en varning. Jag antar att de båda är oroliga att det här kommer att förstöra för honom, de är rädda att han blir dömd.


Problemet är dock att det inte är okej att ta någon på rumpan på det viset. Man kan tycka att pojken är för ung för att förstå det, men det är han inte, och om han börjar när han är femton (och kommer undan med det) så fortsätter han när han är sexton, sjutton, arton, nitton, tjugo, tjugoett... Ni fattar.


Det är förnedrande att bli tafsad på. Jag kan tänka mig att det är ännu mer förnedrande om man är rektor och den som tafsar är ens elev. Och det är förbannat djävla viktigt att vara tydlig med att det inte accepteras. Om vi sätter ner foten, ordentligt och med kraft, varenda gång något sådant här händer så kanske det kan ske en förändring.

Det är djävligt lätt att be om ursäkt. Nöj dig aldrig med det.

You can put on your bathing suits

Att massmedia har en stor roll i att sprida de skönhetsideal som finns är något som har diskuterats länge. Vad skönt då när veckopressen chockar med att gå i helt motsatt riktning. Här om dagen läste jag rubriken "Skippa bikinistressen! Hitta rätt badkläder för just din kropp!". Härligt. Här kommer en veckotidning och förmedlar till alla kvinnor att de inte behöver banta och ligga i hårdträning inför strandsäsongen, istället kan de läsa sagda tidnings guide om hur en hittar badkläderna som ger en illusion om att en är snygg, dvs framhäver de rätta formerna och döljer skavankerna. Åh, vilken lättnad att de tog det här steget!

Oh wait.. Eller är det faktiskt så att detta bara är en annan sida av exakt samma mynt? De pekar ju fortfarande i en viss förutbestämd riktning. Hur de säger åt sina läsare att de ska uppnå idealen är ju oviktigt.

Grejen är ju inte att du ska lära dig hur du skapar en illusion av en smal midja. Grejen är att du inte tvunget behöver ha en smal midja.

Girls who are boys who like boys to be girls

Som lärarstudent får jag hem lite olika tidningar i månaden och i det senaste exemplaret som trillade ner på hallmattan kunde man läsa om förskolan Egalia. Jag log säkert i flera timmar efter att jag hade läst artikeln! En enormt genusmedveten förskola som gör allt de kan för att krossa könsroller och ge barnen alla möjligheter att utvecklas till det som känns rätt för dem [barnen], oavsett vilket kön de fötts till. Kort sagt.

Så gjorde jag precis en sökning på google för att få läsa mer om förskolan, kom in på en artikel från Aftonbladet, läste samma information igen, log stort igen... Och sedan kom jag ner till kommentarerna.

Herrrreguuuud! Vilka trångsynta människor det finns! Hälften av de som kommenterar är homofobiska machomän som tycker att det är "äckligt" och "sjukt" och att det "borde polisanmälas för det är psykisk misshandel" och så vidare. Resten försöker vänligt men bestämt tala de genusmedvetna pedagogerna till rätta genom att åberopa fakta så som att "män och kvinnor faktiskt är olika och det är så naturen är uppbyggd och det är väl inget konstigt med det?".

Och det har de ju helt rätt i. Män och kvinnor är olika. Rent fysiskt. Det biologiska könet är olika. Det sociala har ingen anledning att vara det.

Pedagogerna på Egalia förbjuder ingenting. Det är snarare så att de uppmuntrar till allting, låter barnen testa en massa olika saker, utan att placera dem i fack utifrån vilket kön de föddes till. De öppnar många dörrar för barnen att utveckla en identitet de verkligen kan känna sig trygga i, utan att bli påverkade av yttre normer som bara begränsar dem.

Varför argumenterar folk alltid så, att män och kvinnor faktiskt är olika? Som om det är ett faktum. Faktum är att könsroller är konstruerade sedan länge och barn placeras i en mall som de sedan tvingas fylla. Man tvingar män och kvinnor att bli olika och sedan säger man att det är så.

Hur kan det vara så svårt att acceptera att vi är människor?

Egalias hemsida
Artikeln från Aftonbladet

Hey politicians! Leave us teachers alone!

Hade vi haft en utbildningsminister med någon form av lärarutbildning så hade inte den rubriken fungerat. Men nu har vi inte det.

Det finns mycket kritik att rikta mot den skolpolitik Björklund för, och många kängor som hade suttit fint i hans röv. Det som är mest på tapeten nu är väl skolkbetyget. Tio procent av Sveriges grundskoleelever är alltså frånvarande utan anledning minst en gång i månaden. För att råda bot på det här vill man alltså införa ett skolkbetyg. Det kommer inte att synas i slutbetyget, men i betygen innan dess (vilket väl är sju stycken nu, om man ska ha betyg fr.o.m. skolår 6). Och det är ju skönt att herr Björklund uppmärksammar problemet och vill göra något åt det.

Synd bara att han har lekt irländsk julafton med sina tillvägagångssätt.

Tänk er Björklund som läkare. En patient kommer in och klagar på sin huvudvärk. Björklund nickar och föreslår sedan den mest effektiva metoden han känner till; hugg av huvudet! Då kan det ju inte göra ont längre!

Allvarligt talat. Varför skolkar eleverna? Kan det möjligen bero på att skolan inte har något att erbjuda ungdomarna, i alla fall inte som de ser det? Kan det vara så att eleverna är omotiverade till skolarbetet? Är det möjligen så att dagens skola är i enormt behov av en reform?

Man kan inte hugga av dem huvudet. De måste dricka mer vatten.

What can I do? Plenty, sister!

För ett tag sedan läste jag en gammal klasskompis facebook-status. Den löd typ "sorry killar, men ibland är ni helt värdelösa" eller något liknande. Hennes bror kommenterade "feminist", som om det är en förolämpning eller ett skällsord. Hon svarade "vadå feminist?!" som om det är en förolämpning eller ett skällsord.

Ibland när jag uttrycker vissa av mina åsikter får jag frågan "vadå, är du feminist?!" och frågan ställs såklart med rynkad näsa och skeptisk blick. Jag förstår inte frågan eller varför den ställs med en så misstrogen och äcklad min. Det är väl klart att jag är feminist!

Här skulle jag vilja citera min vän Erik:
Tycker du att ett orättvist förhållande mellan kvinnor och män, med kön som grund, föreligger? Om ja, vill du att detta förhållande bör/ska ändras? Om ja, feminist.

Så... Vadå, är du inte feminist?!