För ett tag sedan såg jag en kommentar på facebook, och sammanhanget är egentligen oviktigt, men hon skrev i alla fall till en gemensam vän "jag blev rädd att du var en sån där arg homo som hatar heterosexualitet, typ som att vegetarianer hatar köttätare".
Det är spännande det där. Jag har stött på ganska många sådana människor, "du behöver faktiskt inte hata mig bara för att jag äter kött/är hetero/rakar benen" osv. Eh, nej.. Det gör jag inte heller, faktum är att jag inte ens nämnde dina vanor, jag motiverade bara mina egna val.
Jag tycker att denna typ av defensiva ställning är väldigt fascinerande. Varför vill man gå in och försvara sig när man inte ens har blivit attackerad? Vad är det då man egentligen försvarar sig för? Om inte attacken eller anklagelsen kommer utifrån... bör den väl komma inifrån?
Visst är det intressant! Som om personen känner att "nu är min bekväma mainstreamtillvaro hotad här av den här konstiga personen med sina konstiga val, bäst jag försvarar mig!". Jag vet inte om det är något slags dåligt samvete, en känsla av att "det där borde jag också göra men jag pallar inte" och så kommer du och pallar och får den andre att känna sig dålig. Eller så är det vara så enkelt att vissa människor blir väldigt provocerade av det som är annorlunda.
SvaraRaderaStackars dem.