Enough is enough

"Nu har jämställdheten gått för långt."

Säger folk då och då. Som om det faktiskt var ett möjligt scenario, att jämställdheten kan gå för långt. Den som tror att jämställdheten kan gå för långt, vet inte vad jämställdhet är och borde genast gå och läsa en bok.

Det är alltså det första som stör mig med den repliken; okunskapen. Jämställdheten har "gått för långt" när kvinnor har högre lön än män, när enbart pappor tar ut föräldraledighet, när män objektifieras och sexualiseras medan kvinnor har makten i kavajen och köper sex av manliga prostituerade. Kampen för jämställdhet innebär att kämpa för att uppnå 50/50 mellan t.ex. könen (eller i vissa fall, som objektifiering etc, 0/0). Att kämpa för en annan fördelning är inte jämställdhet, och därför kan inte jämställdheten gå för långt.

En annan sak som stör mig med repliken om att jämställdheten gått för långt, är att det än en gång är en utövning av makt. Nu har jag stått ut med ditt feministtrams och slutat klappa dig på rumpan när vi möts vid kopiatorn, och tacken för det är att du går och kräver lika hög lön som jag?! Nä, nu har jämställdheten gått för långt! Vilket ju bara bevisar att kampen för jämställdhet fortfarande behövs.

Så... Håll käften, eller något.

On and on and on and on...

Aftonbladet skriver om de nya nerbantade Kajsa Anka och Mimmi Pigg, och jag vill bara gå och lägga mig igen. För allvarligt talat, har vi inte haft den här diskussionen i evigheters evigheter? Varför måste jag skriva ännu ett inlägg om det här (dvs, varför har inte alla fattat än?)?

Men men. Nu måste jag väl det.

Bland kommentarerna hittar jag (bland annat, såklart) en återkommande kommentar som är unik för just den här debatten med Kajsa och Mimmi, och två som alltid återkommer i skönhets- och smalhetsdebatten:

1. Kajsa och Mimmi är djur. De är inte mänskliga figurer och ska därför inte jämföras med mänskliga ideal.
2. Varför är det okej att klaga på smala figurer, men inte på tjocka? Det kan minsann vara jobbigt att vara smal också.
3. Det är hälsosamt att vara smal, det är inte hälsosamt att vara tjock.

För det första så är Kajsa och Mimmi extremt förmänskligade, precis som många andra Disneyfigurer. Ankor och möss har inte kläder, de kör inte bil, de pratar inte engelska etc. Att säga att vi inte bör koppla ihop dem med mänskliga ideal är ganska naivt. Speciellt när det handlar om de här nya versionerna, som uppenbarligen är människokroppar med djurliknande huvuden.

För det andra så är det inget fel med att vara smal. Det som är fel är att det idealiseras in absurdum. Varför kan inte Disneyfigurer m.m. komma i jättemånga olika skepnader, med olika personligheter och olika kroppstyper (och kom inte dragandes med Ursula, för hon utmålas som ond och "ska" inte efterföljas. Dessutom hjälper inte enstaka exempel)? Att visa på mångfald betyder alltså inte heller att alla karaktärer måste vara mer eller mindre överviktiga. 

För det tredje så är det INTE hälsosamt att vara sådär smal, och det ska inte heller förmedlas som en sund kropp. Och nej, det är inte hälsosamt att vara tjock heller. Problemet är att gränsen för när en är tjock sänks hela tiden, om det bara är smala kroppar som visas i samhället.

Snälla, kan det här få vara det sista inlägget i den här debatten? Alltså inte bara för min del, utan någonsin. Det vore skönt. 

It's like a movie

Idag ska vi prata om film.

Många har svårt att skilja på feminism och manshatande. Vilket är trist, för jag som feminist vill inte bli ihopkopplad med manshatande. Det har jag alltid sagt.

Men...

Förklara för mig hur jag ska kunna undvika att bli så djävla provocerad när det bara är män överallt! Det vore förbannat trevligt om kvinnor fick ta plats någon annan djävla stans än på förskolor och sjukhus!

Det som har orsakat den här reaktionen (den här gången) är film. Det finns ett test, Bechdel-testet, som mäte kvinnors närvaro i en film. Det finns tre kriterier att uppfylla:

1. Filmen ska innehålla minst två kvinnor.

2. Dessa två kvinnor ska prata med varandra...

3. ... om något annat än en man.

Ni förstår såklart att det inte räknas om en kvinnlig karaktär beställer en kaffe av ett kvinnligt cafébiträde.

Hur många filmgenrer uppfyller i regel dessa tre kriterier? Heh. Vet ni, det är inte många som ens uppfyller det första. Gå igenom den här listan. Vilka av filmerna har du sett? Och hur många av dem uppfyller kriterierna?

Alla chick flick filmer uppfyller givetvis de två första kriterierna, men ganska sällan det tredje. Och vad händer när man har tröttnat på typ den enda genre som klarar testet? Jaaaaaa, jag hårddrar det och givetvis finns det många filmer som klarar testet, men tänk procentuellt.

Igår såg jag filmen Hysteria. Maggie Gyllenhaal spelar en väldigt trevlig karaktär som kämpar för kvinnors rättigheter och annat bra. Vet ni när folk börjar lyssna på hennes ord? När det är en man som säger dem.

Nej, jag är ingen manshatare. Men jag får fan kämpa för att inte vara det. 

It makes no difference who is right or wrong

Blondinbella dyker upp här hos Doris Stålblod igen!

Ja, hon har ju i alla fall poserat naken för omslaget till någon tidning och det är fullt rabalder i bloggvärlden kring huruvida Isabella har vikt ut sig eller inte.

Något jag tycker är intressant är att Natacha Peyre har reagerat! Hon har inte reagerat på själva nakenheten utan på att Isabella poserat naken för att visa hur en riktig kvinna ser ut, vilket Natacha tycker är fel eftersom det finns många kvinnor som inte ser ut som Isabella, och därför ska inte hennes [Bellas] kropp heller utgöra ett facit för kvinnokroppen, lika lite som andra kroppar ska.

Och det tycker jag hon har rätt i. Men det är också därför det är viktigt att vi får se Isabellas och andra typer av kroppar. Om ingenting är rätt eller fel så måste alla (eller inga) typer av kroppar bli exponerade för oss istället för att bara en kroppstyp hela tiden visas upp på tidningsomslag, reklamer, skyltdockor etc.

PS. Givetvis gäller detta även för manliga kroppar.
PS 2. Objektifieringen av kvinnors (och mäns) kroppar kommer aldrig att vara okej, oavsett hur många kroppstyper som representeras.

Let me tell you 'bout hard! work Minimum wage with a baby on the way

Blondinbella tycker ju det är självklart att vi ska jobba till 75. Vilket innebär att hon har 55 år kvar. Dessutom tjänar hon väl så mycket pengar på sin blogg att hon kan lägga ner allt annat hon håller på med och leva på att blogga. Jag kan också blogga tills jag är 75.

Varför tror rika, unga människor med kul och högavlönade jobb att de fattar hur det är att jobba hårt? Testa att vara ensamstående, medelålders mamma, gå upp klockan fem för att hinna med städjobbet innan man arbetar med barn från åtta till fyra och sedan direkt till jobbet som personlig assistent där man jobbar natt. Det är inget man vill hålla på med tills man är 75. Det är inget man vill hålla på med, punkt.

Känns det logiskt att ta CSN-lån och utbilda sig istället? Leva på 8767 kr i månaden under flera terminer, behöva sommarjobba (vilket man måste börja med i april för att få ut sin timlön i slutet av maj, då man bara får halvt CSN) och aldrig kunna ta semester för att kunna vara med sina lediga barn?

Men då får man ju jobba extra hårt under en period så att man sparar ihop pengar som kan finansiera ens ledighet! säger du då. Aha, säger jag, du menar pension?

Vi kan inte prata om att jobba till 75 förrän alla får en ordentlig lön, förrän alla har ett heltidsjobb, förrän människor slipper slita ut sina kroppar, förrän arbeten är säkra för arbetarna, förrän arbetsdagen kortats ner till 6 timmar och så vidare. Fixa det, Freddie, så kan du komma med dumma förslag sen.

Ja, jag skulle egentligen bara länka till två artiklar, men så blev jag arg när jag började skriva. Här är artiklarna i alla fall:
http://debatt.svt.se/2012/02/09/isabella-lowengrip-sjalvklart-ska-vi-jobba-till-75/

http://www.posh24.se/isabella_lowengrip/stressen_tvingar_blondinbella_att_lagga_ned_foretag

Och hen går som en Karl, hen ser ut som en Karl...

Öppet brev till alla "hen"-hatare

1. Ett könsneutralt pronomen som "hen" kan vara väldigt bra att ha när en ska tala om människor som inte vill identifiera sig som varken man eller kvinna. Dock betyder det inte att andra människor inte får identifiera sig som män eller kvinnor. Det betyder bara att språket anpassas efter fler typer av människor.

2. Ett könsneutralt pronomen om "hen" kan vara väldigt bra att ha när könet på den en pratar eller skriver om är irrelevant eller okänt. Det betyder dock inte att du inte längre får skriva han/hon (varför du nu skulle envisas med att skriva sju tecken som stoppar flödet i texten istället för tre tecken som behåller flödet, men det är som sagt upp till dig), bara att språket effektiviseras.

3. De som gör så stor grej av det här med "hen" är alla ni haters. Det är ni som rasar över det. Vi som bara gillar att det finns skriver inte långa Facebook-statusar om hur mycket vi älskar ordet "hen" (ja, jag har nu skrivit ett blogginlägg om varför det är bra med ett könsneutralt pronomen, det är skillnad på reaktion och motreaktion). Så innan du klagar över att folk gör så stor grej av det, fundera på vem det egentligen är som gör det.

Mmm. Det var väl svar på de tre vanligaste reaktionerna. Tack för mig.

Igår satte jag mig för att skriva ett blogginlägg om hela den här armhålehårsdebatten som dragit igång sedan en kvinna med håriga armhålor syntes i TV förra helgen. Men... allt det jag ville skriva kändes bara så självklart att jag inte kunde förstå att det ens behövdes skrivas!

Nanna Johansson (som jag nog har gått och blivit kär i) har i alla fall kartlagt fyra sorters hårhatare. Länken leder till ett elva minuter långt klipp, lyssna på det:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=5017628&play=3826949&playtype=Ljudklipp

Fattar ni?! Fattar ni att folk skriver så här till kvinnor bara för att de inte rakar sig under armarna?! Tydligen var det sjukt viktigt att den här diskussionen kom upp för det här sjuka hårhatet har viss legat och bubblat. Bättre att det kommer till ytan så att vi kan bekämpa skiten istället.

1-0

För det första fattar jag inte att jag inte har läst det här pressmeddelandet förr, för det andra är jag djävligt glad att jag har hittat det nu, även om det är tio år gammalt (tror ni att det har förändrats? Och i så fall hur?).

Det är rätt kort och för att göra det ännu kortare: Heterosexuella parförhållanden håller längre om mannen och kvinnan tar ut lika mycket föräldraledighet ("ledighet", really? Är det ett bra ord i sammanhanget?) . De är dessutom med benägna att skaffa fler barn än de familjer där fadern avstått från föräldraledigheten.

Källan? SCB. Statistiska centralbyrån. Bara typ den bästa källan man kan ha när det gäller statistik i Sverige. Så att eh.

We don't need your money money money

Ja, okej. Såhär är det alltså. Det är ingen som vill anställa ungdomar. Det kostar ju så sinnessjukt mycket att ha anställda och sedan vill arbetarna dessutom ha en fet djävla lönecheck (gärna över 15000)! Och ska man punga ut med såhär feta summor så vill man ju helst anställa någon med erfarenhet (gärna en vit man dessutom), och inte en ungdom.

Centerpartiets ungdomsförbund har lösningen! Det är enkelt: ungdomar under 25 ska kunna anställas för 75% av kommunens lägstalön under ett år, istället för den "höga" (fattar inte att de ens kan använda det ordet, jag blir så djävla kräkfärdig) ingångslönen som ungdomar idag.

Jag har en annan idé.

Inför sex timmars arbetsdag, för det första. Då kommer det att bli massor med arbetsuppgifter över, och ingen arbetsköpare kan säga att de inte har behov av att anställa någon ny. Men pengar då?! ropar ni. Well, vi har en djävla massa feta chefer som cashar in som fan varje månad trots att de jobbar mindre än någon annan på företaget (och har gjort det de senaste tio åren) och dessutom tar ut en fet bonuscheck varje år, eller hur? De pengarna kan gå till folk som arbetar för dem istället.


CUF kan stoppa upp sina 12000-i-månaden-är-bättre-än-0-i-månaden i röven, ingen vill ha era låga skitlöner, alla förtjänar att behandlas med respekt och betalas en rimlig lön för det arbete de gör.

Ååååååhrghsg!

Technologic

Säger grattis till mig själv på namnsdagen.

Och när jag ändå är inloggad kan jag ju passa på och blogga mer ordentligt.

Björklund är ju sur över att några skolor i Sollentuna kommun genomför (all?) sin skriv- och läsundervisning med hjälp av läsplattor. Han är fruktansvärt upprörd över att eleverna inte lär sig skriva med penna och papper, och inte läser fysiska böcker, utan både skriver och läser på sina läsplattor.

Jag tycker också det är bra att kunna skriva för hand (fast jag skiter inte på mig av att läsa om de här läsplattorna) och ser ingen direkt anledning att ta bort det ur skolan. Å andra sidan ser jag inte heller några problem med att skriva på läsplattor. Björklund menar kanske att barnen måste träna sig på att skriva för hand, rent motoriskt. Okej. Fast jag blir faktiskt lite illamående när jag tänker tillbaka på mina första år i grundskolan, hur vi satt och skrev hundra små a och hundra stora A osv hela alfabetet igenom. Och när vi kunde det gjorde vi samma sak igen, fast i skrivstil (något jag för övrigt använder oerhört ofta).

Men om vi lämnar mina illamåendeframkallande minnen därhän...

Jag säger att jag tycker det är bra att kunna skriva för hand (också). Vad har jag för argument? Tja, det måste ju finnas tillfällen då vi måste skriva för hand, eller hur? Jag tycker även att vi ska vara kapabla att skriva för hand för att inte alltid vara så himla låsta vid datorn. Dessutom är handskriven text estetiskt tilltalande många gånger. Och så är det förstås en norm jag är född in i, icke att förglömma.

Vad säger Janne då?

– Man måste lära sig skriva för hand i skolan, det går inte att upphöra med det. Man kan inte säga att bara för att det är svårare att skriva med penna så ska man sluta med det. Jag blir rätt sorgsen när jag läser att man tänker så. Även i framtiden måste man kunna både skriva och räkna. Man kan inte alltid ha tillgång till en dator var man än befinner sig, säger Jan Björklund.

Hm. Jo. Smartphone? Som sagt, jag tycker det är bra om vi inte är låsta vid dem, men det går ju inte att förneka att många alltid har med sig en "dator" (smartphones är ju rätt mycket som en liten dator). Och fler kommer det bli.

– När man uttrycker sig som att böcker tillhör forntiden och att pennan inte ska finnas, då tror jag att man är farligt ute. Det är bra att man är snabb med att använda ny teknik, men jag blir orolig om man tror att man kan sopa ut allt som inte är det nyaste. Papper och penna måste man också ha, även om det är svårare att skriva välskrivning för hand
Att vi "måste" saker är inte ett särskilt starkt argument, men det verkar vara mycket det som utbildningsministern lägger vikt vid. Att vi "måste". Om han tycker det är svårt att säga varför så kanske det inte är så viktigt egentligen?

– Böckerna har en självklar plats i skolan och nationella prov skrivs för hand. Jag förutsätter att de inte helt fullföljer det de säger, då är det Skolinspektionen som får ingripa.
Att "böcker har en självklar plats i skolan" vet jag inte heller hur jag ska bemöta, för det är inget riktigt argument. Vad gäller läsning så kan det väl precis lika gärna ske på läsplattor?
Och att nationella proven skrivs för hand är faktiskt inte heller ett starkt argument. Varför måste de skrivas för hand? Det finns säkert en hel del konservativa argument för det. Rättstavningsprogram är inte ett godkänt hjälpmedel på nationella prov (nej, det vore ju fördjävligt om eleverna kunde rätta sin egen stavning), det kanske finns internetuppkoppling (säkert svårt att ta bort) etc.

Men för den delen, varför ha nationella prov över huvud taget? Lärare borde kunna bedöma sina elever (vilket de ändå måste) utan prov. Men sådant där vågar man väl inte säga högt...

Artikeln avslutar:
– Eleverna behöver lära sig att läsa långa texter och böcker. Det är ett problem att yngre generationer läser mindre och kortare texter. De lär sig ett slags sms-språk och det kommer att tunna ut det svenska språket
Tunna ut språket minsann? Och vad betyder det? Är det samma sak som att effektivisera?

En gång pratade jag och en svensklärarstudent om att svensktalande och icke svensktalande barn kan blanda sina språk på ett sådant sätt att båda förstår. Fifty fifty liksom. Hon blev lite förtvivlad och tyckte att bor man i Sverige måste man ju lära sig svenska, riktig svenska, inte utblandad sådan.

Vi har ca 20 % invandrare i Sverige och de tar med sig en hel del språk hit. Alla dessa språk påverkar svenskan, det är helt naturligt. Vi som har svenska som modersmål anammar en hel del ord och blandar in dem i svenskan. En gång har vi gjort så med en jäkla massa engelska, franska och grekiska ord, till exempel, men alla de orden är vardagliga i Sverige nu. Det var de inte förr.

Språket är föränderligt. För hundra år sedan lät svenskan annorlunda mot vad den gör nu, och om hundra år kommer den att ha utvecklats ytterligare. Att språket är rörligt, förändras och utvecklas är ingenting negativt. Tycker man det så kanske utbildningsminister eller svensklärare är det rätta yrket.