måndag 31 oktober 2011

Det är synd om dem som inte fyller kvoten

Läser idag i Sydsvenskan att ca hälften av eleverna i klass 9 på Järnåkraskolan bestämde sig för att strejka i fredags. De tycker att lärarna är för dåliga på att samordna de läxor och prov de planerar för eleverna. Följden blir förstås att eleverna får väldigt mycket att göra, även om det egentligen inte är mängden arbete som är problemet.

För det första blir jag glad att eleverna valde att ta tag i problemet och det genom att lägga fram förslag på annat upplägg och strejka. För det andra blir jag ledsen över att inte samtliga elever valde att delta i strejken. För det tredje blir jag upprörd över de krav som ställs på lärare idag (från Skolverket, alltså). Jag tror att det är en väldigt stor anledning till att det blir såhär, att lärarna helt enkelt känner sig stressade. Och det här skulle jag kunna skriva om i en halv evighet, men inte idag.

Nej, istället riktar jag in mig på vad som skrivs i kommentarerna. De flesta kommentatorerna tycker att eleverna gör rätt i att stå på sig och att rektorn, som har blivit intervjuad inför artikeln, har en bra inställning. Så kommer det en kommentar som lyder "Om du tycker det är jobbigt att gå i skolan så kommer du få en chock när du börjar jobba!".

Helt rätt. Det kommer bli en chock när du börjar jobba (antar jag, jag har aldrig jobbat heltid, jag gick direkt från gymnasiet till högskolan och det var en tillräcklig chock). Och det är ju ett enormt problem. Niondeklassare känner sig sjukt stressade, och värre ska det bli.

Lösningen kan ju inte gärna vara att bara get used to it redan som femtonåring. Det måste ju snarare vara att sätta ner foten så fort du känner av att det blir för mycket.

Och har du redan missat det tillfället, första gången du kände dig för stressad, så är det fortfarande inte för sent, det blir det aldrig. Vi är inte födda att ta en massa skit.

söndag 16 oktober 2011

Inga rasister på våra gator


Igår ville SDU genomföra en demonstration i Malmö. Och... ja, genomfördes gjorde den väl. SDU:s ordförande Gustav Kasselstrand har sagt till tidningen Skånskan att han är nöjd. "Kan vi göra det i Malmö så kan vi göra det var som helst".

Låt mig definiera vad det innebär att de "kunde göra det i Malmö".

Hela Stortorget var avspärrat. Likaså gågatan och Gustav Adolfs torg. I en enorm inhägnad stod ett hundratal SDU:are, på betryggande avstånd från ett tusental motdemonstranter. Förutom avståndet behövdes även minst dubbelt så många poliser som SDU:are. Det krävs för att de ska "kunna göra det i Malmö". Vidare innebär det att de fick halvera sträckan de skulle gå. Från början hade de tänkt tåga från Stortorget till Triangeln. I

stället gick de från Stortorget till Gustav Adolfs torg. Ett hundratal meter. Hela gatan de gick på var utrymd och de gick således ensamma, omringade av poliser. Under tystnad. Det tog en timme innan de kunde genomföra sin lilla promenad, eftersom motdemonstranterna var så många. Väl tillbaka på Stortorget stängdes motdemonstranterna ute med hjälp av pepparspray, batonger och galopperande hästar. Slutligen släpptes de in (dock fortfarande utanför kravallstaketen förstås) ca tio åt gången. SDU:s talare kunde knappt göra sig hörda, trots det stora avståndet mellan SDU och motdemonstranterna och trots en ordentlig ljudanläggning. Inga journalister kan rapportera var talarna sa, trots att de befann sig innanför avspärrningarna. Det är detta Kasselstrand menar när han säger att de "kan göra det i Malmö".

Totalt antal poliser? Minst tvåhundra. Om det är inkl
usive eller exklusive de poliser som flögs ner från Stockholm och Göteborg enbart för det här är oklart. Olika källor hävdar olika siffror men ingen går under 200 och ingen går över 450. 1,5 miljoner kostade polisinsatsen som behövdes för att SDU skulle "kunna göra det i Malmö".

Exakta siffror är svåra att få bekräftade. Enligt Motkraft var det ca 130 SDU:are, ca 450 poliser (200 från Malmö, 160 från Stockholm och 70 från Göteborg) och ca 2000 motdemonstranter.

Så... ja, demonstrationen genomfördes. Om de "ka
n göra det i Malmö"? Så skulle jag absolut inte vilja kalla det.

Källor:

Många SDU:are väljer att plocka lite martyrpoäng och menar på att motdemonstranterna agerade odemokratiskt. Låt mig påminna om att demokrati inte handlar om att gå oemotsagd. Att hålla tyst blir att hålla med, och vi håller inte med. De åberopar yttrandefriheten. Well, so do we. Vi vill inte ha några rasister på våra gator, och det här var det bästa sättet att visa det på. Vi känner så fruktansvärt starkt inför det här och vår motreaktion måste vara enormt kraftfull. Det hade den inte kunnat bli på något annat sätt.

Vissa kommer att argumentera mot oss genom att säga att vi
behandlade SDU på samma sätt som de behandlar invandrare, och att vi då kastar sten i glashus. Det stämmer förstås inte. Sverigedemokrater är emot folk som är invandrare. Vi är emot folk som är rasister. man måste vara beredd att ställas till svars för sina åsikter, till skillnad från vilken identitet man föds till.

Jag vill belysa det faktum att massmediernas bilder skildrar händelsen på sitt eget vis. Bilderna på motdemonstranter visar mestadels personer som brottats ner av poliser eller maskerade människor. Ett trettiotal omhändertogs av polisen, 30 av 2000. Vissa maskerade sig, men först när polisen använde pepparspray och både polisen och SDU fi
lmade motdemonstranterna (syftet är oklart).
Bild från Sydsvenskan.

söndag 9 oktober 2011

I need my medicine to make me feel good again

Idag var jag inne på apoteket Doc Morris, ett av de privata apoteken. Ett tiopack kondomer och en burk kosttillskott för vegetarianer, 160 kronor.

När jag hade betalat och fick kvittot så fick jag även en värdecheck. På apoteket. Nästa gång jag handlar får jag en ask halstabletter på köpet.

Försäljningsknep! På apoteket! Stället som bara precis ska finnas tillgängligt och bra när jag är sjuk och behöver medicin! De försöker få mig att handla mer hos dem!

Ärligt talat, det kan ju inte få vara så. Apoteken kan ju inte få vara vinstdrivna. Deras enda intresse ska vara att hjälpa oss få rätt medicin när vi behöver det, och that's it. Saker som vi är så beroende av, som sjukvård och kollektivtrafik exempelvis, får inte privatiseras!

Jag blir mörkrädd när jag tänker på ett privatiserat systembolag... "Tag tre vinflaskor, betala för två". Hu.