Enough is enough

"Nu har jämställdheten gått för långt."

Säger folk då och då. Som om det faktiskt var ett möjligt scenario, att jämställdheten kan gå för långt. Den som tror att jämställdheten kan gå för långt, vet inte vad jämställdhet är och borde genast gå och läsa en bok.

Det är alltså det första som stör mig med den repliken; okunskapen. Jämställdheten har "gått för långt" när kvinnor har högre lön än män, när enbart pappor tar ut föräldraledighet, när män objektifieras och sexualiseras medan kvinnor har makten i kavajen och köper sex av manliga prostituerade. Kampen för jämställdhet innebär att kämpa för att uppnå 50/50 mellan t.ex. könen (eller i vissa fall, som objektifiering etc, 0/0). Att kämpa för en annan fördelning är inte jämställdhet, och därför kan inte jämställdheten gå för långt.

En annan sak som stör mig med repliken om att jämställdheten gått för långt, är att det än en gång är en utövning av makt. Nu har jag stått ut med ditt feministtrams och slutat klappa dig på rumpan när vi möts vid kopiatorn, och tacken för det är att du går och kräver lika hög lön som jag?! Nä, nu har jämställdheten gått för långt! Vilket ju bara bevisar att kampen för jämställdhet fortfarande behövs.

Så... Håll käften, eller något.

On and on and on and on...

Aftonbladet skriver om de nya nerbantade Kajsa Anka och Mimmi Pigg, och jag vill bara gå och lägga mig igen. För allvarligt talat, har vi inte haft den här diskussionen i evigheters evigheter? Varför måste jag skriva ännu ett inlägg om det här (dvs, varför har inte alla fattat än?)?

Men men. Nu måste jag väl det.

Bland kommentarerna hittar jag (bland annat, såklart) en återkommande kommentar som är unik för just den här debatten med Kajsa och Mimmi, och två som alltid återkommer i skönhets- och smalhetsdebatten:

1. Kajsa och Mimmi är djur. De är inte mänskliga figurer och ska därför inte jämföras med mänskliga ideal.
2. Varför är det okej att klaga på smala figurer, men inte på tjocka? Det kan minsann vara jobbigt att vara smal också.
3. Det är hälsosamt att vara smal, det är inte hälsosamt att vara tjock.

För det första så är Kajsa och Mimmi extremt förmänskligade, precis som många andra Disneyfigurer. Ankor och möss har inte kläder, de kör inte bil, de pratar inte engelska etc. Att säga att vi inte bör koppla ihop dem med mänskliga ideal är ganska naivt. Speciellt när det handlar om de här nya versionerna, som uppenbarligen är människokroppar med djurliknande huvuden.

För det andra så är det inget fel med att vara smal. Det som är fel är att det idealiseras in absurdum. Varför kan inte Disneyfigurer m.m. komma i jättemånga olika skepnader, med olika personligheter och olika kroppstyper (och kom inte dragandes med Ursula, för hon utmålas som ond och "ska" inte efterföljas. Dessutom hjälper inte enstaka exempel)? Att visa på mångfald betyder alltså inte heller att alla karaktärer måste vara mer eller mindre överviktiga. 

För det tredje så är det INTE hälsosamt att vara sådär smal, och det ska inte heller förmedlas som en sund kropp. Och nej, det är inte hälsosamt att vara tjock heller. Problemet är att gränsen för när en är tjock sänks hela tiden, om det bara är smala kroppar som visas i samhället.

Snälla, kan det här få vara det sista inlägget i den här debatten? Alltså inte bara för min del, utan någonsin. Det vore skönt. 

It's like a movie

Idag ska vi prata om film.

Många har svårt att skilja på feminism och manshatande. Vilket är trist, för jag som feminist vill inte bli ihopkopplad med manshatande. Det har jag alltid sagt.

Men...

Förklara för mig hur jag ska kunna undvika att bli så djävla provocerad när det bara är män överallt! Det vore förbannat trevligt om kvinnor fick ta plats någon annan djävla stans än på förskolor och sjukhus!

Det som har orsakat den här reaktionen (den här gången) är film. Det finns ett test, Bechdel-testet, som mäte kvinnors närvaro i en film. Det finns tre kriterier att uppfylla:

1. Filmen ska innehålla minst två kvinnor.

2. Dessa två kvinnor ska prata med varandra...

3. ... om något annat än en man.

Ni förstår såklart att det inte räknas om en kvinnlig karaktär beställer en kaffe av ett kvinnligt cafébiträde.

Hur många filmgenrer uppfyller i regel dessa tre kriterier? Heh. Vet ni, det är inte många som ens uppfyller det första. Gå igenom den här listan. Vilka av filmerna har du sett? Och hur många av dem uppfyller kriterierna?

Alla chick flick filmer uppfyller givetvis de två första kriterierna, men ganska sällan det tredje. Och vad händer när man har tröttnat på typ den enda genre som klarar testet? Jaaaaaa, jag hårddrar det och givetvis finns det många filmer som klarar testet, men tänk procentuellt.

Igår såg jag filmen Hysteria. Maggie Gyllenhaal spelar en väldigt trevlig karaktär som kämpar för kvinnors rättigheter och annat bra. Vet ni när folk börjar lyssna på hennes ord? När det är en man som säger dem.

Nej, jag är ingen manshatare. Men jag får fan kämpa för att inte vara det. 

It makes no difference who is right or wrong

Blondinbella dyker upp här hos Doris Stålblod igen!

Ja, hon har ju i alla fall poserat naken för omslaget till någon tidning och det är fullt rabalder i bloggvärlden kring huruvida Isabella har vikt ut sig eller inte.

Något jag tycker är intressant är att Natacha Peyre har reagerat! Hon har inte reagerat på själva nakenheten utan på att Isabella poserat naken för att visa hur en riktig kvinna ser ut, vilket Natacha tycker är fel eftersom det finns många kvinnor som inte ser ut som Isabella, och därför ska inte hennes [Bellas] kropp heller utgöra ett facit för kvinnokroppen, lika lite som andra kroppar ska.

Och det tycker jag hon har rätt i. Men det är också därför det är viktigt att vi får se Isabellas och andra typer av kroppar. Om ingenting är rätt eller fel så måste alla (eller inga) typer av kroppar bli exponerade för oss istället för att bara en kroppstyp hela tiden visas upp på tidningsomslag, reklamer, skyltdockor etc.

PS. Givetvis gäller detta även för manliga kroppar.
PS 2. Objektifieringen av kvinnors (och mäns) kroppar kommer aldrig att vara okej, oavsett hur många kroppstyper som representeras.

Let me tell you 'bout hard! work Minimum wage with a baby on the way

Blondinbella tycker ju det är självklart att vi ska jobba till 75. Vilket innebär att hon har 55 år kvar. Dessutom tjänar hon väl så mycket pengar på sin blogg att hon kan lägga ner allt annat hon håller på med och leva på att blogga. Jag kan också blogga tills jag är 75.

Varför tror rika, unga människor med kul och högavlönade jobb att de fattar hur det är att jobba hårt? Testa att vara ensamstående, medelålders mamma, gå upp klockan fem för att hinna med städjobbet innan man arbetar med barn från åtta till fyra och sedan direkt till jobbet som personlig assistent där man jobbar natt. Det är inget man vill hålla på med tills man är 75. Det är inget man vill hålla på med, punkt.

Känns det logiskt att ta CSN-lån och utbilda sig istället? Leva på 8767 kr i månaden under flera terminer, behöva sommarjobba (vilket man måste börja med i april för att få ut sin timlön i slutet av maj, då man bara får halvt CSN) och aldrig kunna ta semester för att kunna vara med sina lediga barn?

Men då får man ju jobba extra hårt under en period så att man sparar ihop pengar som kan finansiera ens ledighet! säger du då. Aha, säger jag, du menar pension?

Vi kan inte prata om att jobba till 75 förrän alla får en ordentlig lön, förrän alla har ett heltidsjobb, förrän människor slipper slita ut sina kroppar, förrän arbeten är säkra för arbetarna, förrän arbetsdagen kortats ner till 6 timmar och så vidare. Fixa det, Freddie, så kan du komma med dumma förslag sen.

Ja, jag skulle egentligen bara länka till två artiklar, men så blev jag arg när jag började skriva. Här är artiklarna i alla fall:
http://debatt.svt.se/2012/02/09/isabella-lowengrip-sjalvklart-ska-vi-jobba-till-75/

http://www.posh24.se/isabella_lowengrip/stressen_tvingar_blondinbella_att_lagga_ned_foretag

Och hen går som en Karl, hen ser ut som en Karl...

Öppet brev till alla "hen"-hatare

1. Ett könsneutralt pronomen som "hen" kan vara väldigt bra att ha när en ska tala om människor som inte vill identifiera sig som varken man eller kvinna. Dock betyder det inte att andra människor inte får identifiera sig som män eller kvinnor. Det betyder bara att språket anpassas efter fler typer av människor.

2. Ett könsneutralt pronomen om "hen" kan vara väldigt bra att ha när könet på den en pratar eller skriver om är irrelevant eller okänt. Det betyder dock inte att du inte längre får skriva han/hon (varför du nu skulle envisas med att skriva sju tecken som stoppar flödet i texten istället för tre tecken som behåller flödet, men det är som sagt upp till dig), bara att språket effektiviseras.

3. De som gör så stor grej av det här med "hen" är alla ni haters. Det är ni som rasar över det. Vi som bara gillar att det finns skriver inte långa Facebook-statusar om hur mycket vi älskar ordet "hen" (ja, jag har nu skrivit ett blogginlägg om varför det är bra med ett könsneutralt pronomen, det är skillnad på reaktion och motreaktion). Så innan du klagar över att folk gör så stor grej av det, fundera på vem det egentligen är som gör det.

Mmm. Det var väl svar på de tre vanligaste reaktionerna. Tack för mig.

Igår satte jag mig för att skriva ett blogginlägg om hela den här armhålehårsdebatten som dragit igång sedan en kvinna med håriga armhålor syntes i TV förra helgen. Men... allt det jag ville skriva kändes bara så självklart att jag inte kunde förstå att det ens behövdes skrivas!

Nanna Johansson (som jag nog har gått och blivit kär i) har i alla fall kartlagt fyra sorters hårhatare. Länken leder till ett elva minuter långt klipp, lyssna på det:
http://sverigesradio.se/sida/artikel.aspx?programid=3718&artikel=5017628&play=3826949&playtype=Ljudklipp

Fattar ni?! Fattar ni att folk skriver så här till kvinnor bara för att de inte rakar sig under armarna?! Tydligen var det sjukt viktigt att den här diskussionen kom upp för det här sjuka hårhatet har viss legat och bubblat. Bättre att det kommer till ytan så att vi kan bekämpa skiten istället.