I staden jag kommer ifrån, Helsingborg, är det ganska tydligt var gränserna för fina och fattiga bostadsområden går.
På Tågaborg ligger många stora, ljusa och väldigt fräscha lägenheter och såvitt jag förstår finns där fler bostadsrätter än i vissa andra bostadsområden. Över lag är Tågaborg väldigt fint och välskött (tråkigt bara att många av hundägarna inte riktigt sänker sig till att plocka upp sina hundars bajs, någon måtta får det ju ändå vara!), bussarna går bra och under det 1,5 året jag bodde där med min mamma och hennes sambo kände jag mig inte otrygg utomhus på Tågaborg.
En av motvikterna är ju Söder/Eneborg/Högaborg (men fr.o.m. nu skriver jag bara Söder). Lägenheterna här är i regel lite mer slitna och mörka. Men så kostar de ju mindre också. På Söder finns det inte lika mycket luft som på exempelvis Tågaborg, utan man har staplat höghusen tätt intill varandra för att få plats med så många lägenheter som möjligt, och det är ju förstås bra men det bidrar också till att stadsdelen känns ganska trång och stänger ute omvärlden. Det, i kombination med att det är här många socialfall placeras, bidrar till att man lätt känner sig otrygg där, eller så kände i alla fall jag under det 1,5 året jag bodde där.
Sedan snart ett år tillbaka bor jag i Malmö (ja, jag vet att jag är en förrädare. Jag hejar till och med på MFF ibland när jag får en släng av fotbollsintresse) och jag har inte riktigt lärt mig vem som bor var här. Men det finns ju ändå paralleller att dra!
Lilla torg. Lilla, lilla torg. Jag hänger inte där särskilt ofta och det är ett väldigt medvetet val. Jag finner tyvärr inget bättre ord att beskriva det som är snobbigt. Det är snobbigt i vilken mat som serveras (och vad den kostar), hur man bör klä sig för att passa in. Jag kollade runt lite på Internet för att se hur Lilla torg låg till klasstillhörighet förr i tiden, men jag hittade egentligen inte mer än att borgarfruar och tjänstepigor gick hit och handlade hushållsvaror efter 1590-talet.
Så, vad skulle en motvikt vara? Jag får väl säga Möllan. För inte särskilt länge sedan var Möllan ett fattigt arbetarklassområde, men det kan man ju inte kalla det för längre, även om jag antar att en del av mentaliteten lever kvar. Dock tycker jag att Möllan bjuder på mycket större mångfald än exempelvis Lilla torg, vad gäller människor (och deras utseende, klädstil, etnicitet), pubar/restauranger och livsmedelsaffärer. Det bidrar till att i alla fall jag upplever Möllan som en väldigt tillåtande plats.
Fast så måste jag ju ändå ställa frågan... Hur blir en kostymnisse bemött på Möllan?
Det är ju spännande, det där. Vem bestämmer vilket läge som är bra? "Här är ett bra läge, här bygger vi fina lägenheter som vi kan ta mycket betalt för, och så ser vi till att starta lite snofsiga restauranger, barer och klubbar runt omkring". Och eftersom vi alla har olika mycket i lön (tyvärr) så är det bara de med högst lön som kan bo i de fina områdena och vice versa och voilà! Segregation.
Klasskillnader och klass över huvud taget blir väldigt tydligt när vi delas upp i bostadsområden. Vi kan inte bo ihop, vi kan inte hänga på samma ställen, vi kan inte leva ihop. Vi mot dem. Vi delar upp oss, eller delas upp, som om vi inte alla vore människor. Som om vi inte alla skulle kunna gå ihop och slåss inte mot varandra, utan för varandra. Åh eller vänta.. Om vi alla kunde gå ihop.. Då skulle det ju inte finnas någon att slåss mot.
Det är en spännande diskussion om klass, det finns mycket att prata om och i all oändlighet, vilket inte har skrämt oss förr.
SvaraRaderaMen för mig, som inte är Malmöbo och kommer utifrån, så är Lilla Torg något helt annat. I folkmun sägs Lilla Torg vara "De rikas ställe" att dricka sig ett glas rött på eller äta en bit mat men så är nog inte fallet.
För det finns nämligen en person, en företagare, som äger 3 ställen på Lilla torg bland annat Moosehead, som är ett av de största. Detta är en kille i 35 årsåldern från Polen med kriminell bakgrund.
Jag pratade med en tjej som jobbar just på Moosehead och där hon känner sig väldigt otrygg när chefens "speciella vänner" kommer och ska äta middag där. Tjejerna som serverar måste även vara smala, ha urringade tröjor och korta kjolar för att få jobba - För det ger ju i slutändan mer pengar till företaget.
Så det finns nog andra klassproblem på just Lilla Torg än de som har kommit ur folkmun eller så som kulturen säger att den ska vara.
Säger kulturen att Lilla Torg ska vara ett snobbställe tittar man en extra gång på prislistan och tycker "Fy vad dyrt!" men när man sitter på Möllan en vecka senare och betalar samma pris för sin cider där, så reagerar man inte.
Så i detta fall skulle jag säga att det är en kulturfråga ur människors syn än en klassfråga.
Hm, det var ju aningen oväntad info om lilla torg och det är ju fördjävligt att den här tjejen ska behöva jobba kvar trots att hon känner sig otrygg.
SvaraRaderaJag tycker dock inte att det förändrar så mycket i diskussionen kring huruvida Lilla Torg är snobbigt eller inte, den här snubben äger ju "fiiina" ställen trots att han kanske inte passar den typiska profilen.
Sedan är det ju ändå ett faktum att det finns prisskillnader mellan Lilla Torg och Möllan. Kanske inte på dricka (det finns väl en ganska särskild standard vad gäller pris på stor stark, en cider, ett glas rött osv, om man bortser från sjukt exklusiva ställen eller O'Learys eller Bishop's typ) men väl vad gäller matpris.